Flera kom med tåget, andra med bil och några med buss. I det strålande sommarvädret blev 40 gamla Kjellbergare mottagna på perrongen i Jonsered av Kenneth Herpel och Gunnar Samuelsson från Jonsereds hembygdsförening.
Kanske var det väl strapatsrikt men det var väldigt vackert att vandra genom den välbevarade bruksmiljön. Vid bron över Säveån planeras bostäder där förr brukets magasin låg.
Vi beundrade tegelarkitekturen i arbetarbostäder, fabriker, skola och sjukstuga. Det är kvalitet i minsta detalj. Inspirationen kommer från motsvarande bruksmiljöer i Skottland och teglet är handslaget på det egna bruket. Allt är så välbevarat och omskött.
Det gamla ålderdomshemmet från 1899 är ritat av Sven Wingqvist som då var ingenjör vid Jonsereds Fabriker och sedan ägnade sig åt kullager mm. Nu heter huset Franciskusgården och fungerar som kloster och gästhem. Där togs vi emot av broder Stefan som med stark inlevelse talade till oss om nattvardens mysterium och berättade om nuvarande verksamhet.
Endast i förbigående nämnde Kenneth för oss att just Kjellbergarna har en särskild anknytning till Jonsered. Det finns därför anledning att redovisa detta lite grundligare och det görs nedan.
Jonsereds kyrka ligger på en höjd och är felvänd för att kunna ses från en vacker vinkel. Den bekostades av familjen Gibson, brukspatronen med hustru, och stod färdig 1859. Arkitekt var Adolf Edelsvärd som också ritat S:ta Birgitta kapell och Centralstationen i Göteborg. Enligt uppgift kom gästerna till invigningen med extratåg från Göteborg och invigningsgudstjänsten tog mer än två timmar i en överfylld kyrka.
Detta bruk har tillverkat segelduk, brandslang, bomullsremmar, jutesäckar, mattvarp, plogar, gjutgods, smide, strykjärn hyvlar, bandsågar, svarvar, motorsågar fräsmaskiner och mycket annat.
Det vackra räcket vid bron till fabriksporten är gjutet på bruket och just denna dag kunde man studera en forsärla på en kvist i forsen. Flera ornitologer stod i valvet med stora kikare och kameror.
Vi fick också en grundlig guidning i den arbetarbostad som hembygdsföreningen ställt i ordning.
Efter detta var många både trötta och varma och erbjöds skjuts upp till herrgården som byggts och bebotts av brukets grundare familjen Gibson. Nu ägs den av Partille kommun och hyrs av Göteborgs universitet.
Huset är från 1868 och ritades av arkitekten J A Westerberg som bl a ritat flera fastigheter i början av Avenyn i Göteborg. Här kunde vi se oss om i det restaurerade huset, beundra trapphallen och representationsrummen, förstummas av utsikten över Aspen i solglittret och studera utställningen om Harry Martinsson i källaren.
Av universitetets företrädare Anders Franck (som bland sina meriter kan räkna moderns skolgång på Kjellbergska flickskolan) fick vi så höra något om husets och brukets historia när vi avslutat vår lunch. Det var familjen Gibson från trakten norr om Dundee i Skottland som inledningsvis tillsammans med Alexander Keiller grundade och byggde upp bruket, en av Västsveriges mest betydande industrier, textil- och verkstadsföretaget Jonsereds Fabriker. Den siste i familjen Gibson flyttade in i detta hus 1927 och bodde kvar till 1952. Därefter hyrdes det ut bl a till disponenter på bruket. Under en följd av år fanns där sedan skiftande verksamheter, bl a ett galleri, ett elektronikföretag och en resebyrå. År 1983 köptes herrgården av Paul Åström, professor i antikens kultur och samhällsliv, som tillsammans med sin hustru Elisabet hade bostad och förlag där. Numera ägs den som nämnts av Partille kommun.
Universitetet har här sedan 2004 en mötesplats och en plats där man kan ägna sig avskildhet och koncentration. Musikaftnar, seminarier och konferenser står på programmet. Snart inviger man också den gamla inspektorsbostaden till gästhem. Den får namnet Villa Martinson och om bakgrunden till det berättas nedan under rubriken Margaret Kjellberg.
Ef
Efter lunchen var det dags för trädgårdsanläggningen. Vid herrgården håller man på att återskapa en kulturträdgård så som den kunde ha sett ut under 1800-talet. Med hjälp av social- och arbetsförvaltningen i Partille håller trädgårdsmästaren Peter Svenson i trådarna. Med inlevelse och entusiasm berättade han om tapetrabatter, varmbäddar med hästgödsel, ligusterhäckar, gräslöksplantor och vildbiholkar mm samt svarade på komplicerade frågor om vildskott och gödningsproblem.
Här är trädgårdsmästaren med varmbänken och den blommande broccolin.
Ja, det var en innehållsrik dag!
HJP
Fotografer har varit Katarina Roupe, Ulla Berglindh och Helena Jos Person
Margaret Kjellberg och Harry Martinson
Under vår guidade tur i Jonsered nämndes Margaret Kjellberg helt kort men det finns anledning, menar jag, att uppehålla sig något vid henne. Det var alltså hon som tog hand om Harry Martinson på järnvägsstationen. Vem var hon? Jo, det var vår Jonas Kjellbergs brors sonsons dotter!
Jonas Kjellberg hade som bekant inga barn men hans bror Sven Roland hade två söner. Den äldste av dem, Jonas Anders, som övertog godset Storeberg vid Vänern (som vi besökte på vår första skolresa) hade i sin tur två söner, Jonas Henrik och Carl Ossian (den äldre). Den senare utgjorde starten på Göteborgsgrenen av släkten. Hans äldste son, konsuln och bankdirektören Carl August gifte sig med Elisabeth Wilhelmina Gibson, Eliza kallad, som var dotter till William Gibson, brukspatron på Jonsereds bruk, och hans hustru Margaret Thornton Holliday. Den Margaret som träffade Harry Martinson var dotter till dessa två, barn nummer fem i en skara om sex. Vår Jonas Kjellberg var således hennes farfars farbror.
Margaret Eliza (1881 – 1951) arbetade som korrespondent i familjefirman J A Kjellberg och söner samt hos sin farbror Knut på Folkbildningsförbundet (han som står staty utanför stadsbiblioteket i Stockholm och som jag skrivit lite om nedan). Margaret försökte sig också en tid på jordbruk, köpte en gård i Fristad. På 20-talet blev hon delägare i E Rystedts AB i Göteborg och var till pensioneringen anställd hos Göteborgs Intecknings- och Garanti AB.
Hon ägde också en fastighet, Lilla Bornö i Skredsvik, som hon hade till sin död. Den testamenterade hon till sin brorsdotter Elisabeth Alströmer, dotter till William Gibson Kjellberg och gift med friherre Jonas Alströmer. Under sina sista år bodde hon på Aspenäs där hennes hem eldhärjades i januari 1951. Hon blev så skadad att hon avled efter några dagar.
Det var i oktober 1919 som Margaret träffade den då 15-årige Harry Martinson i väntsalen på Jonsereds station. Kanske hade Martinson uppehållit sig där för att värma sig lite. Kanske hade han tiggt pengar av Margaret. Han var på rymmen från Blekinge till Göteborg och ville gå till sjöss. Margaret rådde honom att vänta till våren. Kriget var visserligen över men vintern var stormarnas tid. Varför inte söka arbete på bruket? Han lydde rådet, fick arbete i kardsalen i bomullsspinneriet och blev inackorderad hos änkan Josefina Brink. Enligt henne var han så sjavig när han kom, att man fick samla ihop pengar till en kostym åt honom. Han hade lånekort på biblioteket, spelade bandy och har berättat om sin vistelse i Vägen ut. I april året därpå reste han vidare till Göteborg och Kustens Varv där han i augusti mönstrade på skonerten Willy för fortsatt resa genom livet.
Margaret Kjellberg blev en livslång kontakt. Hon skickade bl a godsaker till de Martinsonska barnen och blev inbjuden till festen när Martinson valdes in i Svenska akademien. De brevväxlade genom åren och han höll tal vid hennes begravning 1951.
Göteborgs-Tidningen skrev efter hennes död:
-.-.-.-.-.-.-.-.-
Nu är damen i väntsalen död. Men hennes minne skal leva förhärligat av Martinsons dikt. Hennes insats var ej av samma slag som den tantiga beskäftighet som vinnlägger sig om att omhändertaga och återföra till ordningen. Den sortens barmhärtighet hade inte gripit Martinson så om hjärtat. Hennes kontakt var den intuitiva kvinnlighetens som utan närgångenhet vann den sökande ynglingens förtroende och ledde honom en bit på vägen tillbaka till sig själv.
När Harry Martinson höll sitt inträde i Svenska akademien i december 1949 hade han också särskilt inbjudit sin goda fé att övervara högtidligheten och i ett tal vid hennes begravning i Örgryte gamla kyrka yttrande han bl a att ”hon tillhörde en gammal patriciersläkt som hade haft fasta band i vad man skulle kunna kalla den patriarkaliska socialismen” och att han nu tog ”avsked av henne som representant för alla de människor hon hjälpt”.
.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.
HJP
Källor
Släkten Kjellberg, C C:son Kjellberg 1969
Jonsered, Stenåldersboplats, Bruksort, Kunskapssamhälle, Bohusläns Museums förlag 2005
Jonsereds Herrgård, Göteborgs universitet
Kjellbergska flickskolans kamratförening 