ÅRSMÖTE 2021

I år fick vi hålla vårt årsmöte i, som det heter, verkliga livet.

Bortåt femtio Kjellbergare mötte upp i Pauligården, deltog i årsmötesförhandlingarna, lyssnade till en mycket givande föreläsning med Ulla Berglindh om Jeanna Oterdahl, där också personliga minnen smög sig in, och avslutade med en mumsig lunchtallrik, som inte lämnade någon hungrig.

Glädjen över att få träffas igen var stor och samtalsämnena många, som nedanstående lilla fotosamling visar.

Föredraget kan ni ta del av nedanför fotona.

Ladda ner

Jeanna Oterdahl – Selma Lagerlöf light eller Pippi Långstrumpinspiratör?

Hon är nästan bortglömd som författare. Hennes omfattande litterära produktion – nästan hundra titlar – ligger i magasin på biblioteken eller återfinns i secondhandaffärer och nätantikvariat. Hon lever dock fort-farande i minnet på göteborgska skolflickor som ibland fick lyssna på henne som inlånad föreläsare under 50-och 60-talets början, hon finns kanske kvar som som psalm-och barnvisediktare, som sagoberättare – och som författare till visan om familjen Kantarell uti Enebacken.

Men hon var mycket mer än så; förespråkare för kvinnors utbildning och yrkesmöjligheter, barn-och ungdomsboksförfattare, hon skrev legender, poesi och biografier, var läromedelsutgivare, genuin folkbildare som kringresande föreläsare i hela Norden om etik och litteratur och hon var socialt engagerad kulturdebattör, ”resande i ideella varor” med hennes eget uttryck. Böckerna var hennes sätt att delta i och gestalta samhällsdebatten – framför allt om kvinnors utbildning och levnadsvillkor i då-tidens strikta patriarkala strukturer, men även om social rättvisa i samhället i dess helhet. Hon blev också tidigt och länge en känd radioröst. Hon talade ofta om sina egna förebilder: H.C. Andersen, Viktor Rydberg, Zacharias Topelius, Fredrika Bremer, Elsa Brändström, heliga Birgitta, Albert Schweitzer; hon höll radioandakter och ledde programmet Småbarnskvarten i flera decennier.

Jeanna Oterdahl är västkustförfattare – född i Uddevalla 1879, uppvuxen i Göteborg där hon gick Mathilda Halls flickskola, sedan yrkesutbildning vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm – denna fantastiska akademiska flickskolelärarutbildning där många av tidens författare gick: Selma Lagerlöf, Anna-Maria Roos, Alice Tegnér, Anna Whitlock. Under stockholmsåren hade hon också fått kontakt med Elsa och Nathanael Beskow och deras nätverk runt Djursholms kapell och det sociala arbetet på Birkagården, med Fogelstadgruppen och deras frontgestalter Honorine Hermelin, Elisabeth Tamm och Elin Wägner och övriga engagerade rösträttskämpar och fredsförespråkare. Hon blev vän med Selma Lagerlöf och Sophie Elkan.

Tillbaka i Göteborg igen återvände hon till sin gamla skola där hon verkade som lärarinna fram till 1934, samtidigt som hon skrev recensioner i Göteborgs Handels-och Sjöfartstidning, GHT. Därefter tog författarskapet och föreläsningsverksamheten över. När hon dog 1965 hade hon skrivit ihop två hus och försörjt flera medlemmar av sin familj.

Hennes texter beskriver fint, inlyssnande och ömsint flickebarn och deras växande och mognad – de skulle fortfarande kunna vara hand-böcker för tonåringar, men fungerar också igenkännande som vuxen-litteratur. Hennes gestalter är mångsidiga, situationerna komplexa, kunskapssökande och självständighet viktigt. Vikten av ett eget rum skriver hon – i likhet med Virginia Woolf – ofta om. Inte sällan är huvudpersonerna rödhåriga och har flätor – och många fiktionssystrar: Anne på Grönkulla, Judy i Pappa Långben, Kulla-Gulla. Pippi Långstrump är en i raden av kavata och kompetenta flickor, och Jeanna Oterdahl såg genast betydelsen av denna bok när den kom ut 1945.

Den litterära scenen är oftast Göteborg: Slottsskogen, Avenyn, Linnégatan, Södra vägen, Annedal, Vasastan – Mathilda Halls skola låg på Karl Gustavsgatan, i den centrala delen av staden, där de flesta av de många göteborgska flickskolorna låg: Kjellbergska, Rudebecks, Vasa, Fruntimmersföreningens, Nya Elementar. Men även Bohuslänska ortnamn dyker upp i texterna, oftast på eller i närheten av Orust; Myckleby, Käringön, Nabben, Hals.

Ett ställe på Orust kände hon särskilt väl – Svanesund, där hon lät bygga ett sommarhus, Hälla, för det hon tjänade på sin realistiska roman Inger Skram. Närmsta grannen hette Hilding Celander, docent i nordiska språk och rektor på Flickläroverket – dessa båda gav gemensamt ut ett flertal läromedel, antologier och egenskrivna; litteratur, teaterpjäser, folkloristik. På Hälla kunde hon även uppleva naturnärheten och förvandla den till sagor om troll, tomtar, trädens liv.

Samhällsengagemanget blev också uttalat politiskt – inte för inte skrev hon i den segerstedtska dagstidningen GHT; hon var uttalad antinazist och antikolonialist, skriver om Italiens övergrepp mot Abessinien, och om koncentrationsläger och förföljelser redan på 30-talet. En text fick särskilt genomslag, en stort uppslagen dikt i GHT den 12 maj 1943 – hennes starka reaktion mot den tyska s.k. permittenttrafiken genom Västsverige till och från det ockuperade Norge under tiden juni 1940 till augusti 1943, ett brott mot Sveriges neutralitetspolitik. Elva strofer med samma vrede som Zolas J´accuse om Dreyfusaffären dryga fyra decennier tidigare.

1. Jag orkar ej bära skammen, ni andra, hur orkar ni?

Den trycker mig platt till jorden, och jag vill gå rak och fri.

/…./

10. Så låt oss ropa tillsammans med makt, så att herrarna hör!

Det får inte stammas och tvekas, när det innersta i oss dör.

Så – vad finns kvar förutom ett magasinerat författarskap och barndomsminnen av en rakryggad, respektingivande, vänlig, no-nonsens gråhårsdam från skolan och Orust? Kantarellvisan? Ett, nej två vägnamn på Skogslyckeområdet i Svanesund: Jeanna Oterdahls väg och Nyckelhålsvägen. Med den senare förhåller det sig enligt myten såhär:

I berget ovanför hennes hus bodde jätten Svantåsagubben. Han avflyttade till Norge och lämnade kvar sin skatt i berget, låste, och gömde nyckeln under en sten som endast kunde rubbas av en mor med sju söner som aldrig hade bråkat, vilket torde innebära hög säkerhet.

Den kända Kantarellvisan börjar ju i idyll – de flesta sångböcker för barn tar bara med de första stroferna om pappa Kantarell i den gula hatten, mamman i den gula kjolen, de många knubbiga barnen – inte den djupt tragiska sista:

Stackars pappa Kantarell puttrar i en gryta.

Stackars mamma Kantarell Ville gärna byta.

Men som läcker sommarmat hamna alla på ett fat,

Och du äter kantarell Och vill inte byta.

Denna text har litegrann stört höstens svampplockning…

Ulla Berglindh

Från årsmötet 2019

Efter föreningens förhandlingar, där styrelsen valdes om, underhöll Gunilla Flinck med minnen och toner från sitt liv. Vi tackar henne för detta mycket uppskattade program!