Vi har alltid haft tur med vädret förut! Men när vi samlades i Vasaparken för årets skolresa öste regnet ner. Det var ändå inga sura miner. Man hade klätt sig rätt med paraplyer och rejäla skor. Iväg for 34 gamla Kjellbergare med en trygg chaufför, Thomas. Rätt snart var det dags för kafferast på stående fot och under tak.
Första målet på vår resa var Länsmuseet där Josefine Ottosson visade oss runt och gav oss en introduktion till John Bauers liv och konstnärskap. Här i museet finns många verk av honom samt brev, skisser och foton. Hon presenterade också en utställning om tre duktiga kvinnor: Hanna Friberg, arkivarie och en av grundarna till museet, Calla Sundbeck, fotograf i Gränna, och Esther Ellqvist, konstnär och gift med John Bauer. Det fick oss att reflektera över vilka yrkeskarriärer, utöver lärarinna och sjuksköterska, som stod öppna för borgerliga kvinnor vid förra sekelskiftet. Där fanns flera intressanta utställningar i muséet vars tillbyggnad Carl Norén ritat. Hans stil kände vi igen från Flickläroverket/Artisten. Vi vandrade runt och såg oss om samt passade på att handla souvenirer i museibutiken. Regnet hade nästan upphört när vi kom ut.
Bussen tog oss sedan till kulturhuset Spira vid Munksjöns strand. Sittande i teatersalongen fick vi en presentation av fastigheten och verksamheten i Smålands Musik och Teater. Gert Wingård är arkitekten bakom detta komplex i samarbete med Ingegerd Råman som bl a designat lamporna i foajén. Musik, teater och balett, ja allt som kan platsa som kultur ryms här och egna skådespelare, dansare och musiker har man. Huvudman är Region Jönköpings län. Och en utmärkt krog finns, där vi intog vår lunch. Den interaktiva skulpturgruppen utanför av Milo Lavén skulle låta, men var inte riktigt i gång. Vi testade.
Färgen på stolarna i teatersalongen skulle alludera på John Bauers färgskala i trollskogen, gröna toner med gula inslag som solglitter. Det stämde, tyckte vi, även om några bänkar var täckta av plast på grund av det pågående scenarbetet.
Det var inte helt lätt att få någon uppfattning om staden Jönköping när vi for igenom men Bodil gav oss en resumé om stadens historia och påminde bland annat om tändstickorna, bränderna och förvandlingen till handels- och kunskapsstad, Viktor Rydberg och hamnen. Det moderna Jönköping är sjudande och man gladde sig nu åt att ha fått en stadsarkitekt, så att det blir ordning med byggandet.
Vi for vidare i eftermiddagssolen mot vårt sista mål som var Gunillaberg. Helena gav oss en introduktion och berättade om Tage Andersen som börjat som konditor och blivit blomsterkonstnär med internationellt rykte. Sedan 2008 är han ägare till karolinergården Gunillaberg som han utvecklat till ett kulturcentrum fyllt av växtskulpturer och alla sorters konstverk. Här har man konserter, utställningar och balett, bland annat i ett nybyggt orangeri, men också i den gamla huvudbyggnaden som är byggnadsminne. Även om man är förberedd blir man andlös och helt betagen. Alla de 3000 liljorna hade inte slagit ut, men med lite fantasi kunde man föreställa sig hur det skulle se ut om ett par veckor. Här är magi och atmosfär, säger Tage Andersen och vi håller med. I huvudbyggnaden doftade det härligt av nybakat och det visade sig att det var konstnären själv, den forne konditorn, som bakat karamellkransar åt oss. Han kom ut från köket och hälsade. Vi strövade runt, beundrade och njöt.
Alla som var med vet vad detta är. Det fungerade och var dessutom charmigt!
När vi lämnade Gunillaberg, fyllda av intryck, tornade molnen upp sig igen. Lite förmiddagsregn gjorde alls inget, egentligen bara bra, för det är torrt i markerna. Vi var jättenöjda med det solsken vi fick, mycket lägligt till trädgårdsvandringen och karamellkransen. En skur på hemvägen var helt OK.
Det är en fröjd att ordna skolresa till en sådan tacksam och glad skara. Vi gör det gärna igen. Att man gillar detta framgick bland annat i ett rungande ja när Bodil undrade i bussen om man ville ha fler skolresor. Och tack till alla som skickat mig bilder som nu ligger här på hemsidan. Och tack för alla glada tillrop!
Det fanns ju många intresserade,mer än 90, på listorna från årsmötet och advent. Vi vände oss först till dem med vår inbjudan. Det var kl 9 den 28e mars. Kl 17 samma dag var platserna fyllda. När vi hade 15 reserver meddelade vi att det inte var någon idé längre att anmäla intresse. Vi fick med nästan alla reserver på resan. Några hade ju fått ändrade planer. Vi kommer att använda oss av samma teknik igen. De som kommer på våra möten kan få förtur, menar vi. De som anmält sig på listorna får inbjudan först.
Bodil och Helena
Kjellbergska flickskolans kamratförening 